Mariell Ehlin
Yoga World
Okategoriserade

Home is where your heart is… eller?

Jag har precis kommit tillbaka till Göteborg efter spenderat påsken hos mina föräldrar i Ö-vik, där jag är född och uppvuxen. I likhet med resten av landet erbjöd påskhelgen oss fina vårdagar med mycket sol och ovanligt varmt för säsongen. Jag älskar solen. Det är också i solen jag befunnit mig de senaste månaderna.

För två veckor sedan landade jag på svensk mark igen efter spenderat den Svenska vintern i Costa Rica. En plats jag för andra gången återkommit till.

Early morning wave-check. Playa Santa Teresa. Foto: Stina Caesar.

Beslutet att resa från Sverige var i första hand för att slippa den kalla vintern och leva ett enklare liv. Jag hade bestämt mig för att sluta klaga över kyla och mörker och stod inför två val, antingen accepterade jag klimatet i Sverige, eller också förändrade jag något. Så jag bestämde mig för att resa till värmen.

Förutom solen älskar jag också närheten till havet och har under ett par år försökt lära mig vågsurfa. Det kanske du också provat? Och visst du att vågsurf och yoga har mycket gemensamt? ( Om det tänkte jag prata mer om vid ett annat tillfälle. Hoppas du är nyfiken. ) På Costa Ricas stillahavskust ligger i all fall en liten strandstad som heter Santa Teresa och som är särskilt känd för att vara en av världens bästa surf spots. Valet att åka just dit blev därför enkelt när jag väl sorterat mina kriterier. I Santa Teresa kunde jag surfa, öva upp min spanska, och framför allt leva i ett varmt klimat långt från vardagsstressen.

Jag hade nu bytt en medeltemperatur på ca 5 minusgrader till ca 28 grader plus. Jag hade lämnat vinterjackor och kängor mot bikini, mitt jobb som grafisk formgivare och yogalärare i Göteborg, för att volutärarbete på ett surfhostel i Costa Rica. Kan man verkligen göra det efter man fyllt 40?! I vilket fall, gjorde jag mig ganska fort hemmastadd och efter någon vecka stod det klart för mig att jag hade hamnat rätt. Jag blev väl mottagen och kom snart in i byns enkla lunk. Närmare naturen, i enklare tillvaro utan stress.

I Santa Teresa går allting lite långsammare än i Sverige. Kanske är det medeltemperaturen på ca 30grader gör att man helt enkelt inte orkar röra sig så fort som i Sverige. Enda gången jag sett någon springa är när surfare som med brädan under armen springer mot surfen. Och det finns eg inget som gör att man behöver ha särskilt bråttom. Klockan i Costa Rica är mer inställd på naturens rytm som tar den tid den tar helt enkelt. Men istället för att prata väder, samtalar man allt som oftast om vågor och surf. Vilken tid det är lågvatten respektive högvatten, om det är frånlandsvind eller pålandsvind. Allt detta plus massa andra faktorer påverkar kvalitén och storleken på vågorna. I Santa Teresa kan man nog säga att man lever för surfen och i och med det i nära symbios med naturen.

Långt från ett traditionellt Svenssonliv men trots det kände jag mig så hemma här.

Ca 5:30 på morgonen hade solen hunnit börja krypa fram över palmträden, då började många sin dag. Själv gick jag antingen en promenad längst stranden med hundarna eller surfade någon timme eller två. Det tog mig bara några minuter från det jag klev ur sängen till att jag satte foten i vattnet. Enkelt. Kl. 9 varje morgon var det yoga. Jag undervisade 90 minuter och sedan brukade jag ta en timmes nap innan jag kanske paddlade ut i vattnet igen. Tog en kaffe med resande på hostelet eller sökte upp en hängmatta för att kolla instagramflödet. Solen går ner ca 17:30 vilket lika mycket är en upplevelse för själen som en social happening. Här samlades man för att under färgsprakande solnedgångar samtala om dagens surf, planera morgondagens surfsession eller kvällens middag. Detta var långt från ett traditionellt Svenssonliv men trots det kände jag mig så hemma i denna miljö. Jag var lyckligare än någonsin och längtade inte hem.

Hem. Vart är det egentligen?

När jag får frågan om vart jag kommer ifrån är svaret Göteborg, men att jag ursprungligen är ifrån norra Sverige. Eftersom jag fortfarande har kvar min norrländska dialekt kommer följdfrågan om vart jag är född ganska snabbt. Sedan många år har jag haft mitt hem och min bas i Göteborg. Och jag tycker om att vara hemma. Att bo utomlands några månader om året gör mig gladare och mer harmonisk, och att jag uppskattar Sverige mycket mer. I Ö-vik har jag också ett hem, och varje gång jag hälsar på blir jag påmind om hur mycket av Norrland som fortfarande finns i mig och som alltid kommer vara en del av den jag är. Den norrländska granskogen, tystnaden som vilar över landskapet och de ljusa sommarkvällarna som bara kan upplevas så nära polcirkeln. Och nu har även Santa Teresa fått en speciell plats i mitt hjärta.

Hur kan det vara så att man kan växa upp i ett av världens nordligaste länderna och fortfarande känna sig hemma i ett kultur och ett klimat som är dess direkta motsats? Kan man ha fler än ett hem? Är man konstig om man inte lever enligt normen?

Vart är ditt hem och vad tycker du utgör ett hem? Hur lever du ditt liv och vad drömmer du om? Jag är jättenyfiken på att höra vad du har för tankar och funderingar kring detta?

//Mariell

7 kommentarer

  1. Hur tänker du kring att du flyger så långt för att tillfredställa dina egna önskemål?

    1. Hej Christine, vad roligt att du hittat till min sida och läst mitt inlägg. Jag tänker att alla människor gör förhoppningsvis sina val för att bidra till en hållbar framtid. Hur jag transporterar mig, vad jag äter, vad jag konsumerar, hur jag kommunicerar med min omvärld. Allt detta påverkar och jag försöker verkligen göra medvetna val varje dag. Att flyga till Costa Rica, arbeta där i fyra månader med en vilja att ge av mig själv och för att växa som människa var ett av dessa val. Har respekt för att du eventuellt ser annorlunda på saken!

  2. Åååhh så härligt.. fantastiskt att verkligen leva livet…njuta av ALLT livet ger. Jag lever lite liknande.. det är som om min själ ropar när det är dags att röra på sig… Indien är ett land där jag känner mig hemma, Thailand ett annat. jag spenderar några månader där lite då och då. 🙂 jag har helt enkelt ett starkt behov av sol och värme, som om jag tinar, hittar tillbaka till ett sprudlande, avslappnat och leende själv.. Drömmen just nu är att spendera sep-nov i solen, sommar hemma och vintermånaderna med massor av snö och skidåkning… så jag håller helt med.. Home is where the heart is. Och heja dig för att du följer ditt hjärta och njuter till fullo av resan! Tack för att du delar. Inspirerande. Kram

    1. Hej Paulina och tack för din fina respons på inlägget. Blir så glad att det inspirerar! Så fint att höra att du vågar välja de vägar som leder dig dit du önskar. Jag förstår dig precis, och är glad att höra att du fortsätter leva ut dina drömmar. Stay in touch!

  3. Veckorna och livet på Costa Rica och morgon yogan med dig uppe i trähuset 🙏 För att upprätthålla balansen i mitt liv med mitt annars så hektiska jobb och rastlösa själ så behöver jag, några veckor om året, få landa i ett lugn där jag inte kan styra dagsrytmen. I Santa Teresa så kan man inte stressa, man lägger ifrån sig klockan och följer solens dygnsrytm. Detta hjälper mig för att släppa kontrollen och rastlösheten som vardagen annars släpar med sig ❣️

    1. Hej Jessica, vad roligt att höra från dig! Och så glad att du fick uppleva stillheten bland trätopparna…de gånger aporna insisterade på att vara med och leka med oss. Ja, visst är det så. Ibland behövs det verkligen att man reser iväg för att koppla ifrån vardagen på riktigt. Och i Costa Rica, precis som du säger, finns ingen stress. Naturen kommer så nära och påminner om att vi alla är en del av den också. Försök att avsätta tid för dig själv även nu efter du kommit hem, om så bara 5 min om dagen. Blunda, andas lite djupare. Och hör av dig om du har vägarna förbi Göteborg.

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.