Med pirret i magen.

Prognosen för dagen visar på sol och en temperatur på 30 grader, klarblå himmel och ljumma, fläktande vindar. Det är högsäsong och torrperiod i Costa Rica vilket innebär att det soliga vädret kommer hålla i sig ytterligare ett par månader. I detta varma klimat behöver man inte mycket, varken kläder eller annat. Barfota och med naturen runt hörnet finns just ingen längtan efter materiella ting.

När väckarklockan ringer strax innan kl. 6 på morgonen tar det emot lite att lyfta kroppen upp till sittande. Timmarna innan solnedgång igår var jag ute i vattnet och surfade, paddlade i starka strömmar och turbulenta vågor. Jag är fortfarande ovan i vattnet och det känns i kroppen idag. Men bästa tiden på dagen är morgontimmarna, så det är värt mödan att pallra sig upp i ottan, precis då stan börjar vakna. Stranden är fortfarande fridfull och skuggan från den palmkantade stranden skapar en behaglig promenadtemperatur.

Jag tar en paus från livet hemma i Göteborg för att tillbringa några månader i Costa Ricas varma klimat. I utbyte mot gratis logi arbetar jag som yogalärare för gästerna på ett surfhostel. Får lära mig surfa och möta människor från världen över. Det är ett enkelt liv, långt ifrån bekvämligheterna i Sverige och som tar ett tag att anpassa sig till. Saker som strykjärn och varmvatten är lyxvara där sand, salt och damm smyger sig in överallt.

Att byta det bekväma mot det enkla är inte alltid ett självklart val. Men för mig livsviktigt. Det enkla innebär ett liv närmare naturen. I havet bland vågorna, under palmträden, med havsbrisen. Avståndet från det välkända och invanda ger perspektiv och skalar av det som tenderar att skymma sikten för själva essensen i livet. Det är så lätt att svepas med i konsumtionssamhället hemma, som bombarderar oss med information om allt vi inte har och behöver för att bli lyckliga. Här, med skrynkliga kläder, barfota, osminkad påminns jag dagligen om hur mycket lite som behövs för att känna pirret i magen. Livsglädjen.

Jag somnar med golvfläkten på full speed, utan AC och med en levande djungel utanför fönstret. Inte alldeles ovanligt att apornas lekfulla röster i trädkronorna har en kraft som kan hålla den mest kvällströtte klarvakna hela natten. Trots detta, somnar jag med ett lyckligt leende på läpparna. Tacksam för allt som gör det möjligt för mig att vara här.

Mariell