Mirakellinsen

Albert Einstein lär en gång ha sagt, “There are only two ways to live your life. One is as though nothing is a miracle. The other is as though everything is a miracle.”

Jag sitter med djungeln några trappsteg ifrån vardagsrummet och har fortfarande kvar dagens färgsprakande solnedgång på näthinnan. Vindarna känns ljumma mot huden, och när jag lyfter blicken mot himlen kan man redan skymta några av de miljarder stjärnor på den allt mer mörknande himmeln. I stunder som denna är det inte särskilt svårt att uppskatta alla nyanserna på livets palett.

För mig som är född i ett helt annat klimat blir allt i Costa Rica exotiskt och fascinerande. Alla de färger mina ögon kan se. De ljud mina öron kan höra, smaker min mun kan identifiera. Det är lätt här att uppskatta kroppens förmåga att förmedla sin omgivning.

Jag känner mig som ett barn när jag stannar till på stigen till stranden och med vidöppna ögon inte kan slita mig från en leguan som precis passerar framför mig, eller helt ogenerat sträcker upp hela armen mot molnen som skimrar puderrosa från den tidiga morgonsolen som sakta reser sig upp från horisonten.

Tänk om vi kunde se livet som vore det första gången lite oftare.

Att få vistas här några månader om året och få miljöombytet och kontrasten från livet i Sverige hjälper sannerligen. Det påminner om vad jag behöver för ett upprätta ett hållbart liv. Detta underhållande av livskvalité är som att ta hand om en bil så den passerar besiktningen. Med rätt bränsle, olja och hastighet kan du inte enbart förhöja komforten längs vägen utan även förlänga fordonets livslängd.

Hur kan vi bibehålla det nyfikna och outtröttliga barnperspektivet även som vuxna?

Jag har inte ett bra svar på det, mer än att vi ständigt bör påminna oss om att inte ta något för givet. Det låter klyschigt. Men jag är övertygad om att vi nog aldrig kan tacka livet för ofta för det gett oss en kropp som burit oss hela vägen till denna stund i vårt liv. För det är ju trots allt så att vår enda önskan när vi är sjuka eller skadade är att bli frisk och hel igen. Och ju mer vi kan se livet från mirakelperspektivet, påminna oss om det, desto rikare blir vårt liv.

Så när du stiger upp i morgon, varför inte börja med att öppna de ögon som visar livet som om vore det ett enda stort mirakel. Vad är alternativet?