Mariell Ehlin
Yoga World

Livsstil

Livsstil

Med pirret i magen.

Prognosen för dagen visar på sol och en temperatur på 30 grader, klarblå himmel och ljumma, fläktande vindar. Det är högsäsong och torrperiod i Costa Rica vilket innebär att det soliga vädret kommer hålla i sig ytterligare ett par månader. I detta varma klimat behöver man inte mycket, varken kläder eller annat. Barfota och med naturen runt hörnet finns just ingen längtan efter materiella ting.

När väckarklockan ringer strax innan kl. 6 på morgonen tar det emot lite att lyfta kroppen upp till sittande. Timmarna innan solnedgång igår var jag ute i vattnet och surfade, paddlade i starka strömmar och turbulenta vågor. Jag är fortfarande ovan i vattnet och det känns i kroppen idag. Men bästa tiden på dagen är morgontimmarna, så det är värt mödan att pallra sig upp i ottan, precis då stan börjar vakna. Stranden är fortfarande fridfull och skuggan från den palmkantade stranden skapar en behaglig promenadtemperatur.

Jag tar en paus från livet hemma i Göteborg för att tillbringa några månader i Costa Ricas varma klimat. I utbyte mot gratis logi arbetar jag som yogalärare för gästerna på ett surfhostel. Får lära mig surfa och möta människor från världen över. Det är ett enkelt liv, långt ifrån bekvämligheterna i Sverige och som tar ett tag att anpassa sig till. Saker som strykjärn och varmvatten är lyxvara där sand, salt och damm smyger sig in överallt.

Att byta det bekväma mot det enkla är inte alltid ett självklart val. Men för mig livsviktigt. Det enkla innebär ett liv närmare naturen. I havet bland vågorna, under palmträden, med havsbrisen. Avståndet från det välkända och invanda ger perspektiv och skalar av det som tenderar att skymma sikten för själva essensen i livet. Det är så lätt att svepas med i konsumtionssamhället hemma, som bombarderar oss med information om allt vi inte har och behöver för att bli lyckliga. Här, med skrynkliga kläder, barfota, osminkad påminns jag dagligen om hur mycket lite som behövs för att känna pirret i magen. Livsglädjen.

Jag somnar med golvfläkten på full speed, utan AC och med en levande djungel utanför fönstret. Inte alldeles ovanligt att apornas lekfulla röster i trädkronorna har en kraft som kan hålla den mest kvällströtte klarvakna hela natten. Trots detta, somnar jag med ett lyckligt leende på läpparna. Tacksam för allt som gör det möjligt för mig att vara här.

Mariell

15 januari, 2020 | 4 KOMMENTARER!
Livsstil

All I want for Christmas …

Jag vet inte hur många gånger jag önskat kunna spela tillbaka tiden. Till då livet fortfarande var precis som det skulle vara. Jag kommer på mig själv att ge fantasin utrymme och makt att manipulera tiden. STOP! STANNA! SPELA TILLBAKA! hör jag mig själv säga. Jag dagdrömmer om en tid som inte längre finns, och vandrar tillbaka till åren innan det hände. Då allt var enkelt, bekymmerslöst, och till synes oändligt.

Julen står för dörren och familjer samlas. Då blir det extra tydligt att något fattas. Något haltar. Och att det alltid kommer vara så, från och med nu. Det var tre år sedan min syster Martha dog, i sviterna av en aggressiv cancer. Hon skulle precis fylla 39 år.

För alla som förlorat en familjemedlem eller annan närstående, vet att livet aldrig blir sig riktigt likt igen. Det är ett “före” och ett “efter”. Och svart på vitt konstateras att förlust inte är för enstaka utsatta. Förlust drabbar alla.

Livet efter vittnar om hur perspektiv skiftas och värderingar förändras. Julklappar som nu hellre investeras i det som inte kan köpas för pengar, i tid och upplevelser tillsammans med familjen. Och en ny förståelse och empati för andra som lider och saknar.

Genom det fruktansvärda föds märkligt nog något varmt och kärleksfullt. Något som förenar.

I morgon är det julafton. Och inget av det jag önskar ligger inslaget i ett paket under granen. Vår syster kan vi aldrig få tillbaka. Livet fungerar inte så. Men min längtan och det jag eftersträvar, och är övertygad om betyder allra mest i slutändan, är att få leva ett långt liv. Friskt, händelserikt, kärleksfullt. Det önskar jag åt alla och envar jultomten.

God Jul!

23 december, 2019 | 8 KOMMENTARER!
Livsstil

To Life.

L’chaim är den judiska hälsningen som utropas när man skålar, och betyder “för livet, eller “långt liv”. Det har på något sätt alltid rimmat rätt för mig – idén om att hylla livet i vardagliga liksom festliga sammanhang. För två helger sedan var jag på samma kalas som Prinsessan Birgitta. Och inte bara var det kungliga celebriteter på gästlistan, utan detta var ett arrangemang som i allra högsta grad tillägnades livet.

Wings of LIFE Mala Bracelet av Amandas Malas och High-five stiftelsen.

Jontefondsgalan, som för tredje året i rad arrangerades i Göteborg, är en välgörenhetsgala som eldsjälarna Gunilla och Tommy Ivarsson från Jontefonden står bakom. Jontefonden arbetar för att öka livskvaliteten, skapa glädje och sätta guldkant för barn och ungdomar som väntar på nya organ eller som genomgått en organtransplantation, samt deras syskon.

Under detta glittrande arrangemang som hölls i en julsmyckad Eriksbergshall, blev vi under ledning av konferencier paret David Hellenius och Renée Nyberg underhållna av stjärnartister så som Jennifer Brown, Nanne Grönvall och Uno Svenningsson, samt delaktiga i starka berättelser om förluster och överlevnad. Det var en kväll som lockade till skratt och floder av tårar… Alla var vi där med en innerlig önskan om att tillsammans minnas, dela med oss samt bli påminda om kärleken till varandra och livet.

Jag var där med min syster Maria för att stödja livskraften bakom denna fantastiska organisation och som representant för vår egen stiftelse High-five stiftelsen, som vi startade till minne av vår älskade syster Martha Ehlin.

Martha fick en svår cancerdiagnos för 11 år sedan, hennes enda chans att överleva innebar en transplantation av fem nya organ. Det blev en lång väntan på nytt liv och en svår operation som hon efter många komplikationer överlevde. Vi fick rå om henne i sju år och under dessa år hann hon åstadkomma mer än vad någon av oss kunnat drömma om när hon som mest kämpade med att få livet tillbaka. Marthas arbete med organfrågan lever vidare på många sätt än idag, och har kanske blivit mest uppmärksammat genom Mer Organdonation som hon grundade tillsammans Peter Carstedt.

När Martha dog ville familjen starta en insamlingsstiftelse i hennes anda, därav föddes High-five stiftelsen.

High-five stiftelsen har precis designat armbandet Wings of LIFE Mala Bracelet i samarbete med Amandas Malas. Tjejerna bakom detta företag vet verkligen vad kvalitet är och deras produkter är inte bara fantastiska att bära utan bär en alldeles egen historia. Petra och Linda har båda varit tvungna att hitta kraft för att kunna leva ett balansera livet efter att de blivit föräldrar till var sitt döv-blint barn. Amandas Malas smycken och kläder stödjer utsatta barn i Indien.

Wings of LIFE Mala Bracelet är tillägnad Martha, för den människa hon var och till livet hon fick tillbaka tack vare nya organ. Den är tillägnad alla som väntar på ett nytt liv eller just genomgått en transplantation samt en uppmuntran att ta ställning i organfrågan.

De fem vita korallstenarna representerar Marthas nya organ. Det nya livet hon fick. De svarta lavastenarna symboliserar jorden vi lever på, av och med.

Armbandet går att beställa direkt från Amandas Malas webb shop. 50 kr av donerar Amandas Mala till High-five stiftelsen.

Så höj vattenflaskan, glögg-glaset eller vad än du skålar med i jul. Säg något som får dig att må bra, att le och glädjas åt allt du redan har och alla som finns i ditt liv!

L’chaim!
Mariell

11 december, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Livsstil

Latest good news is..

Varje dag bombarderas vi genom media av händelser. TV, radio och appar skriker ut nyheter som i de allra flesta fall är negativa, och som vill få oss att tro att vi inte är tillräckliga som vi är.

Jag är övertygad om att detta i sig inte är en spegling av samhället överlag, utan snarare ett resultat av att negativa nyheter helt enkelt säljer bättre och efterfrågas i större utsträckning än positiva nyheter. Kanske går det tillbaka till vårt beteende från vårt liv på savannen. Vi dras till sensation och dramatik för vi är programmerade att spana, hålla utkik och oroa oss för faror och hot.

People may or may not stop to look at the sunset,
but they will ALWAYS look at a car crash.

Men till följd av detta upprepande flöde av negativ information som vi blir matade med till frukost, middag och kväll blir såklart också våra tankar, drömmar och relationer påverkade. Negativt.

Costa Rica. 2019. Foto: Stina Caesar

Så, föreställ dig för ett ögonblick hur det skulle vara att starta dagen med något som påminner dig om att du är tillräcklig precis som du är. Att du är unik. Ord som påminner dig om att du redan har allt du behöver. Innan du automatiskt slå på TV:nyheterna på morgonen. Och utan att för den skull förtränga eller stänga ute betydelsen av miljömedvetna och hälsosamma val.

Thich Nhat Hanh är en zenbuddhistisk munk, lärare och fredsaktivist som 1967 nominerades av Martin Luther King till Nobels fredspris. Häromdagen fick jag en av hans fina texter skickat till mig. Det han skriver får mig komma ihåg att livet är fullt av goda nyheter. Också.

Stand Tall in our True Callings
They don’t publish the good news.
The good news is published by us.
We have a special edition every moment,
and we need you to read it.
The good news is that you are alive,
and the linden tree is still there,
standing firm in the harsh winter.
The good news is that you have wonderful eyes
to touch the blue sky.
The good news is that your child is there before you,
and your arms are available:
hugging is possible.
They only print what is wrong.
Look at each of our special editions.
We always offer the things that are not wrong.
We want you to benefit from them
and help protect them.
The dandelion is there by the sidewalk,
smiling its wondrous smile,
singing the song of eternity.
Listen! You have ears that can hear it.
Bow your head.
Listen to it.
Leave behind the world of sorrow
and preoccupation
and get free.
The latest good news
is that you can do it.

–Thich Nhat Hanh

9 oktober, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Livsstil

Stanna. Annars dör jag.

Häromdagen var jag hemma hos en god vän och vi kom att prata om träning i allmänhet, och människans naturliga behov av att röra på sig för att må bra. Hon nämnde då något som jag inte hört tidigare och som fick mig att tappa hakan.

När man gör något för första gången, vad det än är, brukar man uppleva det som lite obekvämt, vilket är en naturlig respons på att något är obekant. Det tar ofta ett par gånger innan man vänjer sig vid upplevelsen. Som att lära sig ett nytt språk, ett nytt jobb, köra bil, spela ett nytt instrument etc. Inget konstigt med det, eller hur? Och ju mer vi övar och upprepar, ju bättre blir vi på det vi gör. Det som först kan upplevas som obekant blir bekant och kanske t o m – roligt!

Min väninna, som är idrottslärare, berättade om elever hon haft under åren och som kunde uttrycka att de trodde att det var någonting fysiskt fel på dem då hjärtat slog så våldsamt i bröstkorgen efter exempelvis en löprunda. Eleverna uttryckte en oro och ett obehag av känslan att hjärtat slog så tungt och andningen blev så ansträngande. Mitt under löprundan kunde de tvingas tvärstanna, och utropa ”nu dör jag”. Kroppens fysiska respons på motion, som här beskrivs fungera fullt normalt, upplevs alltså som något onormalt.

Jag inser att jag är lyckligt lottad som fått växa upp nära naturen och med för föräldrar som fått mig uppskatta motion som en naturlig del av att leva. Vi läser dagligen om hur barn och ungdomar rör sig för lite nuförtiden och hur det riskerar hälsan i senare år. Men att i övre tonåren inte tidigare upplevt effekten av motion och träning är för mig svårt att hantera. Det måste måste vara något grundläggande fel i vårt samhälle när man levt nästan två decennier utan att lära sig hur kroppen fungerar, och att det är fullt normalt och mänskligt att bli andfådd och svettig som respons på t ex ett löppass?

Man behöver inte vara något träningsfreak eller någon övernaturlig hälsomänniska för att reagera på att något inte stämmer. Kanske behöver man inte ens tycka om att träna, utan mer se det som ett nödvändigt ont. Precis som vi lärt oss att vi måste borsta tänderna för att inte få hål. Och vi gör det. Kanske inte enbart för att slipper dyra tandläkarbesök?

Jag funderar ofta på hur mitt liv skulle se ut och hur jag skulle må psykiskt om jag inte fick eller kunde träna. På gymmet, i yogasalen, skogen, på cykeln… Rensa hjärnan, ändra perspektivet, och låta hela systemet få en omstart. Och ju äldre jag blir, desto mer tacksam blir jag för den möjligheten. Tanken på att aldrig fått uppleva belöningen av en befriande yogaklass eller svettigt träningspass är svårt att smälta.

Hur gör du din träning tillgänglig och intressant? Vad får dig att känna dig kraftfull och harmonisk? Dela gärna med dig!

Läs gärna:
Anders Hansens bok Hjärnstark om du är nyfiken på mer om hur motion påverkar din livskvalité.

20 augusti, 2019 | 1 KOMMENTAR.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.