Livsstil

I går var jag ute på en löprunda. Eller joggingtur, skulle man nog snarare kalla det. Är du en erfaren löpare är det mer så du skulle definiera min insats. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om att springa, men gärna längre rundor i skogen och i långsamt tempo. Och det var en sådan tur jag såg framför mig, en “kosetur” som man skulle kalla det här i Norge. Hur som helst. Att få träna utomhus var något kroppen längtat efter flera dagar men hjärnan hade sagt nej.

“– OK. Jag börjar med små löpsteg, så kommer det nog gå bra det här…”

Under den senaste veckan har vädret nämligen inte erbjudit någon större inspiration till uteträning. Men jag längtade så jag nästan höll på spricka efter frisk luft, och lät till slut kroppen bestämma. Jag gjorde mig redo och steg ut genom dörren. När jag började röra på mig tänkte jag, ” – OK. Jag börjar med små löpsteg, så kommer det nog gå bra det här. Små steg, men framåt… och så kan jag ju bara stanna och ta en paus när jag vill.” Bra. Jag var igång. Jag hade kommit en liten bit och började få upp värmen. BOM! Jag satte foten rakt ned i en grop fylld med snöslask. Jag hade just konstaterat att jag var så nöjd med mina trail skor som i sista stund fått plats i packningen från Sverige. De hade redan kommit väl till användning. Bra på att hålla fukt ute också. Men, denna vattenpöl visade sig följas av ytterligare hål i snön som begravde mina fötter ett steg i taget. Fortfarande på väg men det började kännas tyngre.

Jag kunde inte se någon annan ute i samma ärende som mig, vilket var ovanligt för nästan oavsett tid och väder är det alltid någon som är ute och promenerar, springer eller åker skidor här i Tromsø. Det snöade, och var dessutom ganska blåsigt. Snön kröp sig in i ögonvrån men jag kunde hålla snöflingorna ute genom att kisa, men med ögon som nu inte var större än små springor var det svårt att se vart jag satte fötterna. Nu kändes löpstegen riktigt svårmanövrerade med dålig sikt och blöta fötter, och själva njutningen av att vara ute, ute i friska luften och i naturen, var som bortblåst den också kan man säga.

När vi yogar, startar vi alltid klassen med att bjuda in en intention, en riktning, eller önskan, till vår praktik. Varför väljer jag att yoga? Vad önskar jag uppnå, skifta, balansera, förändra…? Vad längtar jag se mer av i mitt liv? Detta är frågor vi ställer oss och utifrån de svar vi får kan vi sätta ut en kurs, ett slags fokus som hjälper till att navigera i rätt riktning när tankar och känslor distraherar. Det påminner oss om varför vi från första början valde att rulla ut mattan. Om varför vi gör det vi gör. Det var precis en sådan riktning som guidade mig den där gråa förmiddagen, mitt ute i snöblask och stormvindar.

När jag gjorde mig påmind om hur det skulle kännas i kroppen efteråt, hur nöjd jag skulle vara med mig själv, och om de många positiva effekterna träningen hade på min kropp och hjärna (läs Hjärnstark av Anders Hansén för inspiration om du inte redan gjort det) fick jag ork att fortsätta framåt, att avsluta min måndagsutmaning. De negativa tankarna och känslorna som började krypa allt närmre, och som ville påtala de svåra väderförhållandena, fick dessutom mindre och mindre kraft över mig. Istället fann jag inspirationen som gjorde att jag faktiskt också kunde njuta. Jag njöt av att kunna andas, att kroppen fungerade, benen, knäleder och fotleder osv.

Sista backen och jag började skymta huset. Jag hade till och med en extra växel att lägga i. Wow! Helt otroligt. Jag kommer klara mig hela vägen hem. Jag kände kraften mitt i tröttheten. Kroppens medfödda önskan om att röra sig. Tänk. Hur ett litet steg i rätt riktning, är så mycket mer värdefullt än ett stort kliv i fel riktning.

Om du sitter hemma just nu och väntar på att förhållandena runtikring dig skall bli perfekta innan du inspireras att ta ett steg i rätt riktning, eller kanske tycker det är svårt att lyssna på kroppens önskan om rörelse och istället väljer att ignorera det. Se framför dig hur du vill må. Och vad du önskar se mer av i ditt liv. Du har så mycket mer kraft i dig än du tror. Och det räcker med ett litet steg i rätt riktning. Kanske en tur i skogen, på skidor, till fots i löpardojor eller promenadskor. Eller kanske handlar det om något annat än fysisk aktivitet. Vad än du värderar högt i ditt liv, gör något idag som harmoniserar med det. Välj din egen nivå, hastighet och vet att det räcker. Går du vilse på vägen, återkom till din intention. Börja om och fortsätt framåt, ett litet steg i taget.

//Mariell

Nu är det inte lång tid kvar tills det avgörs. Det stora presidentvalet i USA. 3 november och vi får veta hela världens framtid. Att presidentvalet och COVID-19 har dominerat nyheterna detta året kan vi utan att blinka konstatera. Och jag vet inte vad jag är mest trött på att höra, om virusspridning eller Trumps vara eller icke vara.

Med all respekt för det enorma lidande som pandemin fört med sig och fortsätter att innebära för alla som drabbats, önskar jag som så många andra att allt kunde gå tillbaka till något slags normalläge. Som världen var innan den vändes upp-och-ned. Vi vet så klart att det aldrig någonsin kommer bli som förut. Precis som med så mycket annat i livet. Varken de bra situationerna eller de mindre bra stannar för evigt. Livet blir aldrig riktigt som man tänkt. Good or bad.

“Kaos kan skaka om dig men ordning kan döda dig ” står det i Björn Natthiko Lindeblads bok Jag kan ha fel, och hänvisar till idén om hur vi människor har en förmåga att oroar oss mer än nödvändigt för det vi ännu inte vet något om. Och för att behålla kontrollen på den ständigt skiftande tillvaron vi lever i, försöker vi istället hålla fast i saker, känslor, övertygelser, vilket i sin tur bara späder på denna stress och oro inför det vi ännu inte vet något om.

Häromdagen var jag hemma hos mina syskonbarn. Det var skolan dagen därpå. Att gå upp tidigt och göra läxor och annat som tillhör skolrutinen var tråkigt. “Men tänk om det blir den bästa dagen du haft någonsin i morgon”, frågade jag och hon sken upp som en sol. “Ja, det vore ju synd och missa det förstås”, svarade hon och vände på en femöring från gråt till skratt som bara ett barn kan.

Vårt förprogrammerade, automatiserade beteende är så djupt rotade i våra gener. När vi praktiserar yoga träder vi i en miljö som ger oss möjlighet att utforska den där platsen lite mer ostört. Där våra tankar och våra känslor bor. Den där mer subtila världen, som många gånger kan upplevas som lite lågmäld, men som är kraftfull och tydligt på sitt eget vis. Om man bara ger tid att lyssna.

När det dagliga bruset av våra egna tankar och intryck utifrån suddas ut en aning, blir rösten inom oss lite tydligare. Oavsett vilken bok du plockar upp och som vidrör ämnet meditation, yoga, eller mindfulness kan skriva under på det. Den rösten jag refererar till lugnar, ökar vår tillit till att allt kommer lösa sig och till vår förmågan att tålmodigt invänta svaren när de kommer och stå stadigt – ibland mitt i stormens öga.

Så avsett vem du vill skall vinna presidentvalet eller hur du påverkas av det senaste rapporterna om pågående pandemin, prova att stänga av nyheterna för ett ögonblick. Låt bruset bli mindre. Tag ett djupt andetag. Vad händer om du säger till dig själv att släppa lite på din önskan om att kunna räkna ut allting i förväg? Att ha alla svaren.

Slut dina ögon och vila i sanningen om att vi lever i en föränderlig värld där allt är under konstant utveckling och skiften. Och att kaos därmed kanske är en smula mer naturlig del av att vara människa. Att alla försök att hålla sig fast i en naturligt föränderlig process därmed får motsatt effekt? Kanske, kanske är det så att den ljusaste tiden i ditt liv är den du har framför dig?

–Mariell

Min höst började i tandläkarstolen. En spricka i en stor tand hade börjat göra sig tillkänna, och enda alternativet till läkning var att ta bort den. Om du dragit en tand tidigare vet du precis vad jag menar när jag säger att det är en inte-så-behaglig-upplevelsen trots att vår moderna läkarkonst numera erbjuder full bedövning under ingreppet. Dessutom har jag en fantastisk tandläkare som mötte min rädsla och fick mig att känna mig trygg och omhändertagen. Jag har två lagningar gjorda flera år tillbaka, men aldrig tidigare i mitt liv dragit en tand. Tänk, över 40 år har mina tänder trots allt gjort ett bra jobb.

Men detta dilemma är så klart mer el mindre ett lyxproblem. Även om det är rätt så förfärligt när tänder krånglar. Sett från ett större perspektiv är det dock ett relativt lätt problem och lösa, och en situation som inte sätter livet på sin spets. Däremot är det inte helt kostnadsfritt…

Men visst är det fascinerande hur man förväntar sig att kroppen skall fungera friktionsfritt, och först när den inte gör det förstår man att uppskattar hur värdefull varenda liten kroppsdel är.

“The body benefits from movement, and the mind benefits from stillness”

Något vi trots allt har fått en fin förståelse för, är vad som krävs för att hålla tänder så hela och rena som möjligt. Hur många gånger om dagen borstar du dina tänder tex..? Åtminstone en gång skulle jag gissa …

Att borsta tänderna har blivit en sådan naturlig och självklar del i vår vardag. Och tänk om vi på samma sätt vi lärt oss att regelbunden tandborstning motverkar karies, kan göra träning och hälsa till en naturlig del i vår vardag i syfte att öka välmående och stå mer motståndskraftiga mot skador och sjukdomar.

De positiva effekterna av att praktisera yoga är oändliga. Det vet vi redan. Och kortfattat kan man sammanfatta med att säga att yoga är motsatsen till stress. Och vi vet vad stress innebär för vår hälsa.

Det kan handla om att ta fem djupare och medvetna andetag varje dag, en promenad i skogen, eller boka klass på gymmet. Det du kanske inte alltid känner för eller tycker dig ha tid till, men som du vet du mår bra av att göra.

Och vill du yoga med mig finns jag på WearmyYoga Studio, Teknologgatan 5, Göteborg. Yogiflow klassschema, tisdagar och torsdagar, fram tom. 8 oktober. Yogiflow Time Center.  Drop-in och klippkort.

Jag undervisar även en klass Live, via Zoom:
https://zoom.us/meeting/registe/tJIvfumqrjIiHNUPxNRikwFpOZ5NsdjeW8Rc

På yogiflow.se ser du hela mitt schema för veckan.

Så slutligen, till dig som känner för att sätta tänderna i något…
Jag undersöker just nu möjligheten att anordna ett mindre retreat under ett veckoslut lite längre fram i höst. Gärna i Göteborg med omnejd. För att ge möjlighet att kunna koppla bort vår vardag en liten stund och bli påminda och inspirerade om värdet i att tillägna en extra stund till oss själva och vår egen hälsa.

Är detta något du skulle vara intresserad av, kanske har du tips på ställen du skulle vilja åka till, fundera och återkom. Jag tar tacksamt emot alla tips.

Ha en skön söndag och fin start på veckan!

Mariell

Övergången från sommar har känts tydligt här i Göteborg de senaste dagarna. Det är lite krispigare och lite svalare i luften. Semestern är över, skolor är igång, kursstarter och höstscheman startar upp. Vi är mitt i det naturliga flödet av livet.

Jag har varit i Göteborg med omnejd hela sommaren. Undervisat klasser, men också fått vara ledig en hel del. Och nu kickar höstschemat igång på riktigt med fler klasser på schemat och redan långa väntelistor! Det känns inspirerande att så många vill yoga och väljer att återvända till studios och gym. Att vi börjar känna oss lite mer trygga i den märklig och osäkra situation vi alla tvingats anpassa oss till.

Change is an event. But a transition is the process that you go through in response to the change.”
— William Bridges

Fr. o. m. 8:e september undervisa jag klasser i Yogayamas lokaler i egen regi på tisdagar och torsdagar. Så om du bor du i Göteborg och vill delta på klass är du välkommen att boka din plats på Yogiflow Time Center. Om du är intresserad av att delta på distans, Live via Zoom, meddela mig gärna. Blir intresset stort, kommer jag lägga till den möjligheten på schemat. Jag erbjuder både drop-in biljetter, samt 10-klippkort. Se mer information om hur jag undervisar i höst på yogiflow.se

Hur vi möter förändring, vår förmåga att anpassa oss till nya omständingheter – till saker vi inte vill skall ske eller det vi lika mycket vill skall hända men som inte händer är intressant och värt att utforska för att kunna njuta av optimal hälsa. Och allt detta kan vi öva på när vi yogar, och är lika viktigt som att stretcha våra muskler och bibehåller vår fysiska rörlighet.

Detta har också varit temat de senaste två veckorna på mina klasser. Vi har utnyttjat vattnet som element. En kvalité som representerar flöde, rörelse, förändring. Och som erbjuder en möjlighet att släppa taget, kontrollen och följa med livets naturliga flöde. Och lita på att allt kommer bli bra.

Nästa vecka åker jag till Stockholm på Pranayama utbildning. Ser fram emot att kunna fördjupa kunskaperna i breath-control som utgör självaste grundstenen i yoga praktiken. Och på schemat i höst kommer jag fortsätta erbjuda Pranayama enligt Hathayogans tradition.

Tack för du läser och tar del av min blogg. Hör gärna av dig om du har frågor eller funderar över något!

Önskar dig en trevlig fortsättning på helgen, fin start på september och en riktigt inspirerande yogahöst!

Varmaste,
Mariell

Så börjar Augusti strax lida mot sitt slut. Nästa vecka vandrar vi in September. Vi kan redan nu titta tillbaka på sommaren 2020. Hur blev den. Semestern? Den efterlängtade och så behövliga ledigheten. Hur känns det att återgå till det vi lämnade på skrivbordet innan vi önskade våra kollegor glad sommar?

Tillhör du dem som börjat nedräkning till jobbstart.. kanske önskar att du kunnat vara ledig längre? Eller har du återgått till arbetet igen och glad över efter att få förbereda matlådor igen?

Vi har alla olika behov, förutsättningar och önskemål. Men jag är nog inte ensam om att det inte skulle vara så dumt med lite mindre jobb och mer ledighet i vardagen. Om inte annat skulle vi nog alla må bra av att lite mer ledig tid. För att bara få vara, umgås –– och leva. Och förhoppningsvis har denna utmanande och annorlunda start på året gjort oss påminda om det. Men för mycket ledigt blir ju i slutändan också en vardag och kanske t.o m. tristess. Och beroende på hur vår livssituation påverkats av världsläget kan för mycket ledighet också bidra till att ökade stressnivåerna.

Efter en lång ledighet behöver jag oftast tid att landa ett ögonblick innan jag är redo att starta om. Lite tid att delta i övergången från den oändliga känslan av frihet. Den då man helt bekymmerslöst kan strosa omkring i välkända kvarter eller på helt nyupptäckta platser. Njuta timtals i vänners sällskap utan att behöva reflektera över att klockan blir sen eller vilken dag det är. För att anpassa sig till en mer planerad tillvaro igen. Med tider att passa.

Det finns ju en skön och välbekant känsla i att få återgå till rutinerna. Att kunna planera in det som skall uträttas och visst mår vi bra av en lagom nivå av planering och rutin. Precis som vi behöver ett lagom påslag av positiv stress för att få saker gjorda och för att må bra. Att vara produktiv och känna sig produktiv är ju inget negativt så länge vi fortsätter vara lite ledig.

Vissa tycker mer om att återgå till rutinerna än andra. Jag själv tillhör den kategorin av människor som har lite svårt att leva med för mycket planer och inrutade dagar. Jag uppskattar verkligen Sverige under sommaren och jobbar gärna när andra är lediga.

I samma stund som skolor och företag drar igång, upplever jag direkt hur den där semesterkänslan får ett abrupt slut. Oavsett om det är långt kvar på semestern. Nästan som över en natt blir det höst, fast kalendern, naturen och termometern kanske fortfarande visar på sommar. Vi svenskar har en fantastiks förmåga att leva upp och njuta av till synes varenda vaket ögonblick under sommaren för att sedan resten av året försvinna in i en lång vinterbubbla. Behöver vardagen vara så? Finns det något konstruktivt sätt vi kan ta med en bit av sommarens spontanitet och närvaro och integrera det i vårt arbetsår?

Ett sätt kanske skulle kunna vara att medvetet planera vår tid på ett sådant sätt att det fortfarande finns utrymme till flexibilitet och spontanitet. Kanske krävs det bara att vi tänker om lite. Så som att planera in oplanerad tid? Alltså att vi blockar en liten del av dagen eller veckoschemat — för att inte göra någonting.

Så, om du önskar att din vardag kunde vara lite mer flexibel, hålla dig öppen för spontana inbjudningar och utflykter tex. varför inte prova att planera in tid i veckoschemat där du inte har något planerat. Så du kan säga ja oftare än du säger nej. Och därmed kanske bibehålla frihetskänslan från sommarmånaderna inte bara fina minnen och upplevelser utan även som en slags mental inställning att inspireras av året om!

Mariell