Om att tänka om…
Så börjar Augusti strax lida mot sitt slut. Nästa vecka vandrar vi in September. Vi kan redan nu titta tillbaka på sommaren 2020. Hur blev den. Semestern? Den efterlängtade och så behövliga ledigheten. Hur känns det att återgå till det vi lämnade på skrivbordet innan vi önskade våra kollegor glad sommar?
Tillhör du dem som börjat nedräkning till jobbstart.. kanske önskar att du kunnat vara ledig längre? Eller har du återgått till arbetet igen och glad över efter att få förbereda matlådor igen?
Vi har alla olika behov, förutsättningar och önskemål. Men jag är nog inte ensam om att det inte skulle vara så dumt med lite mindre jobb och mer ledighet i vardagen. Om inte annat skulle vi nog alla må bra av att lite mer ledig tid. För att bara få vara, umgås –– och leva. Och förhoppningsvis har denna utmanande och annorlunda start på året gjort oss påminda om det. Men för mycket ledigt blir ju i slutändan också en vardag och kanske t.o m. tristess. Och beroende på hur vår livssituation påverkats av världsläget kan för mycket ledighet också bidra till att ökade stressnivåerna.
Efter en lång ledighet behöver jag oftast tid att landa ett ögonblick innan jag är redo att starta om. Lite tid att delta i övergången från den oändliga känslan av frihet. Den då man helt bekymmerslöst kan strosa omkring i välkända kvarter eller på helt nyupptäckta platser. Njuta timtals i vänners sällskap utan att behöva reflektera över att klockan blir sen eller vilken dag det är. För att anpassa sig till en mer planerad tillvaro igen. Med tider att passa.
Det finns ju en skön och välbekant känsla i att få återgå till rutinerna. Att kunna planera in det som skall uträttas och visst mår vi bra av en lagom nivå av planering och rutin. Precis som vi behöver ett lagom påslag av positiv stress för att få saker gjorda och för att må bra. Att vara produktiv och känna sig produktiv är ju inget negativt så länge vi fortsätter vara lite ledig.
Vissa tycker mer om att återgå till rutinerna än andra. Jag själv tillhör den kategorin av människor som har lite svårt att leva med för mycket planer och inrutade dagar. Jag uppskattar verkligen Sverige under sommaren och jobbar gärna när andra är lediga.
I samma stund som skolor och företag drar igång, upplever jag direkt hur den där semesterkänslan får ett abrupt slut. Oavsett om det är långt kvar på semestern. Nästan som över en natt blir det höst, fast kalendern, naturen och termometern kanske fortfarande visar på sommar. Vi svenskar har en fantastiks förmåga att leva upp och njuta av till synes varenda vaket ögonblick under sommaren för att sedan resten av året försvinna in i en lång vinterbubbla. Behöver vardagen vara så? Finns det något konstruktivt sätt vi kan ta med en bit av sommarens spontanitet och närvaro och integrera det i vårt arbetsår?
Ett sätt kanske skulle kunna vara att medvetet planera vår tid på ett sådant sätt att det fortfarande finns utrymme till flexibilitet och spontanitet. Kanske krävs det bara att vi tänker om lite. Så som att planera in oplanerad tid? Alltså att vi blockar en liten del av dagen eller veckoschemat — för att inte göra någonting.
Så, om du önskar att din vardag kunde vara lite mer flexibel, hålla dig öppen för spontana inbjudningar och utflykter tex. varför inte prova att planera in tid i veckoschemat där du inte har något planerat. Så du kan säga ja oftare än du säger nej. Och därmed kanske bibehålla frihetskänslan från sommarmånaderna inte bara fina minnen och upplevelser utan även som en slags mental inställning att inspireras av året om!
Mariell
