Livsstil

Albert Einstein lär en gång ha sagt, “There are only two ways to live your life. One is as though nothing is a miracle. The other is as though everything is a miracle.”

Jag sitter med djungeln några trappsteg ifrån vardagsrummet och har fortfarande kvar dagens färgsprakande solnedgång på näthinnan. Vindarna känns ljumma mot huden, och när jag lyfter blicken mot himlen kan man redan skymta några av de miljarder stjärnor på den allt mer mörknande himmeln. I stunder som denna är det inte särskilt svårt att uppskatta alla nyanserna på livets palett.

För mig som är född i ett helt annat klimat blir allt i Costa Rica exotiskt och fascinerande. Alla de färger mina ögon kan se. De ljud mina öron kan höra, smaker min mun kan identifiera. Det är lätt här att uppskatta kroppens förmåga att förmedla sin omgivning.

Jag känner mig som ett barn när jag stannar till på stigen till stranden och med vidöppna ögon inte kan slita mig från en leguan som precis passerar framför mig, eller helt ogenerat sträcker upp hela armen mot molnen som skimrar puderrosa från den tidiga morgonsolen som sakta reser sig upp från horisonten.

Tänk om vi kunde se livet som vore det första gången lite oftare.

Att få vistas här några månader om året och få miljöombytet och kontrasten från livet i Sverige hjälper sannerligen. Det påminner om vad jag behöver för ett upprätta ett hållbart liv. Detta underhållande av livskvalité är som att ta hand om en bil så den passerar besiktningen. Med rätt bränsle, olja och hastighet kan du inte enbart förhöja komforten längs vägen utan även förlänga fordonets livslängd.

Hur kan vi bibehålla det nyfikna och outtröttliga barnperspektivet även som vuxna?

Jag har inte ett bra svar på det, mer än att vi ständigt bör påminna oss om att inte ta något för givet. Det låter klyschigt. Men jag är övertygad om att vi nog aldrig kan tacka livet för ofta för det gett oss en kropp som burit oss hela vägen till denna stund i vårt liv. För det är ju trots allt så att vår enda önskan när vi är sjuka eller skadade är att bli frisk och hel igen. Och ju mer vi kan se livet från mirakelperspektivet, påminna oss om det, desto rikare blir vårt liv.

Så när du stiger upp i morgon, varför inte börja med att öppna de ögon som visar livet som om vore det ett enda stort mirakel. Vad är alternativet?

Vissa val vi står inför i livet är svårare än andra. Ofta beror inte svårigheten på att vi saknar information om vilka valmöjligheter vi har, inte heller vilket av alternativen som är mest rätt för oss. Jag tror svårigheten grundar sig i att de val vi gör definierar vem vi är som person och hur vi vill leva vårt liv. Och vad kan vara mer förvirrande än det, emellanåt?

If you can see yourself as an artist, and you can see that your life is your own creation, then why not create the most beautiful story for yourself?” ~Miguel Ruiz

Dricker du kaffet svart eller med mjölk? Väljer du att avsluta kvällen tidigt så du är pigg på morgonen, eller stannar du uppe efter att klockan passerat läggdags? Säger du ja till något du innerst inne önskat du sagt nej till? Från det att vi slår upp ögonen på morgonen gör vi val. Små som stora. Vi gör både medvetna och omedvetna val, både aktiva. och passiva val. Alla val vi gör, oavsett hur de görs, har något att säga om vem vi är som person och vad för slags liv vi önskar leva.

Om vi utgår från att det Miguel Ruiz säger i citatet ovan är sant, dvs att vårt liv är vår egen skapelse och vi har förmågan att fylla det med vad vi helst önskar, skulle det innebära att vi har mycket större kontroll över hur vårt liv utvecklar sig än vad de flesta av oss tror. Om vi utgår från det kan vi inte belasta andra för om vi är olyckliga, eller befinner oss på en plats i livet vi inte vill vara. Istället blir ansvaret större för att ta reda på vad som får vår livsglädje att flöda.

Ingen lever ett problemfritt liv. Saker sker som vi inte önskar skall ske, och det vi verkligen vill skall hända, händer inte. Vi har olika förutsättningar, föds med olika gåvor och begränsningar. Men oavsett bakgrund, erbjuder varje ögonblick oss alltid nya valmöjligheter.

Ju tidigare du börjar fundera över dina dagliga prioriteringar och vad som påverkar dina beslut, desto lättare kommer det bli att hantera situationer alla slags val.

Jag är övertygad om att jag inte är ensam om att ha en önskan om att få leva så nära min personliga sanning som möjligt. Och jag är också helt övertygad om att när vi medvetet och aktivt söker efter det som gör oss glada och inspirerade, guidar det oss i rätt riktning i livet. Vare sig det gäller på ett privat- eller yrkesmässigt plan.

Prognosen för dagen visar på sol och en temperatur på 30 grader, klarblå himmel och ljumma, fläktande vindar. Det är högsäsong och torrperiod i Costa Rica vilket innebär att det soliga vädret kommer hålla i sig ytterligare ett par månader. I detta varma klimat behöver man inte mycket, varken kläder eller annat. Barfota och med naturen runt hörnet finns just ingen längtan efter materiella ting.

När väckarklockan ringer strax innan kl. 6 på morgonen tar det emot lite att lyfta kroppen upp till sittande. Timmarna innan solnedgång igår var jag ute i vattnet och surfade, paddlade i starka strömmar och turbulenta vågor. Jag är fortfarande ovan i vattnet och det känns i kroppen idag. Men bästa tiden på dagen är morgontimmarna, så det är värt mödan att pallra sig upp i ottan, precis då stan börjar vakna. Stranden är fortfarande fridfull och skuggan från den palmkantade stranden skapar en behaglig promenadtemperatur.

Jag tar en paus från livet hemma i Göteborg för att tillbringa några månader i Costa Ricas varma klimat. I utbyte mot gratis logi arbetar jag som yogalärare för gästerna på ett surfhostel. Får lära mig surfa och möta människor från världen över. Det är ett enkelt liv, långt ifrån bekvämligheterna i Sverige och som tar ett tag att anpassa sig till. Saker som strykjärn och varmvatten är lyxvara där sand, salt och damm smyger sig in överallt.

Att byta det bekväma mot det enkla är inte alltid ett självklart val. Men för mig livsviktigt. Det enkla innebär ett liv närmare naturen. I havet bland vågorna, under palmträden, med havsbrisen. Avståndet från det välkända och invanda ger perspektiv och skalar av det som tenderar att skymma sikten för själva essensen i livet. Det är så lätt att svepas med i konsumtionssamhället hemma, som bombarderar oss med information om allt vi inte har och behöver för att bli lyckliga. Här, med skrynkliga kläder, barfota, osminkad påminns jag dagligen om hur mycket lite som behövs för att känna pirret i magen. Livsglädjen.

Jag somnar med golvfläkten på full speed, utan AC och med en levande djungel utanför fönstret. Inte alldeles ovanligt att apornas lekfulla röster i trädkronorna har en kraft som kan hålla den mest kvällströtte klarvakna hela natten. Trots detta, somnar jag med ett lyckligt leende på läpparna. Tacksam för allt som gör det möjligt för mig att vara här.

Mariell

Jag vet inte hur många gånger jag önskat kunna spela tillbaka tiden. Till då livet fortfarande var precis som det skulle vara. Jag kommer på mig själv att ge fantasin utrymme och makt att manipulera tiden. STOP! STANNA! SPELA TILLBAKA! hör jag mig själv säga. Jag dagdrömmer om en tid som inte längre finns, och vandrar tillbaka till åren innan det hände. Då allt var enkelt, bekymmerslöst, och till synes oändligt.

Julen står för dörren och familjer samlas. Då blir det extra tydligt att något fattas. Något haltar. Och att det alltid kommer vara så, från och med nu. Det var tre år sedan min syster Martha dog, i sviterna av en aggressiv cancer. Hon skulle precis fylla 39 år.

För alla som förlorat en familjemedlem eller annan närstående, vet att livet aldrig blir sig riktigt likt igen. Det är ett “före” och ett “efter”. Och svart på vitt konstateras att förlust inte är för enstaka utsatta. Förlust drabbar alla.

Livet efter vittnar om hur perspektiv skiftas och värderingar förändras. Julklappar som nu hellre investeras i det som inte kan köpas för pengar, i tid och upplevelser tillsammans med familjen. Och en ny förståelse och empati för andra som lider och saknar.

Genom det fruktansvärda föds märkligt nog något varmt och kärleksfullt. Något som förenar.

I morgon är det julafton. Och inget av det jag önskar ligger inslaget i ett paket under granen. Vår syster kan vi aldrig få tillbaka. Livet fungerar inte så. Men min längtan och det jag eftersträvar, och är övertygad om betyder allra mest i slutändan, är att få leva ett långt liv. Friskt, händelserikt, kärleksfullt. Det önskar jag åt alla och envar jultomten.

God Jul!

L’chaim är den judiska hälsningen som utropas när man skålar, och betyder “för livet, eller “långt liv”. Det har på något sätt alltid rimmat rätt för mig – idén om att hylla livet i vardagliga liksom festliga sammanhang. För två helger sedan var jag på samma kalas som Prinsessan Birgitta. Och inte bara var det kungliga celebriteter på gästlistan, utan detta var ett arrangemang som i allra högsta grad tillägnades livet.

Jontefondsgalan, som för tredje året i rad arrangerades i Göteborg, är en välgörenhetsgala som eldsjälarna Gunilla och Tommy Ivarsson från Jontefonden står bakom. Jontefonden arbetar för att öka livskvaliteten, skapa glädje och sätta guldkant för barn och ungdomar som väntar på nya organ eller som genomgått en organtransplantation, samt deras syskon.

Under detta glittrande arrangemang som hölls i en julsmyckad Eriksbergshall, blev vi under ledning av konferencier paret David Hellenius och Renée Nyberg underhållna av stjärnartister så som Jennifer Brown, Nanne Grönvall och Uno Svenningsson, samt delaktiga i starka berättelser om förluster och överlevnad. Det var en kväll som lockade till skratt och floder av tårar… Alla var vi där med en innerlig önskan om att tillsammans minnas, dela med oss samt bli påminda om kärleken till varandra och livet.

Jag var där med min syster Maria för att stödja livskraften bakom denna fantastiska organisation och som representant för vår egen stiftelse High-five stiftelsen, som vi startade till minne av vår älskade syster Martha Ehlin.

Martha fick en svår cancerdiagnos för 11 år sedan, hennes enda chans att överleva innebar en transplantation av fem nya organ. Det blev en lång väntan på nytt liv och en svår operation som hon efter många komplikationer överlevde. Vi fick rå om henne i sju år och under dessa år hann hon åstadkomma mer än vad någon av oss kunnat drömma om när hon som mest kämpade med att få livet tillbaka. Marthas arbete med organfrågan lever vidare på många sätt än idag, och har kanske blivit mest uppmärksammat genom Mer Organdonation som hon grundade tillsammans Peter Carstedt.

När Martha dog ville familjen starta en insamlingsstiftelse i hennes anda, därav föddes High-five stiftelsen.

High-five stiftelsen har precis designat armbandet Wings of LIFE Mala Bracelet i samarbete med Amandas Malas. Tjejerna bakom detta företag vet verkligen vad kvalitet är och deras produkter är inte bara fantastiska att bära utan bär en alldeles egen historia. Petra och Linda har båda varit tvungna att hitta kraft för att kunna leva ett balansera livet efter att de blivit föräldrar till var sitt döv-blint barn. Amandas Malas smycken och kläder stödjer utsatta barn i Indien.

Wings of LIFE Mala Bracelet är tillägnad Martha, för den människa hon var och till livet hon fick tillbaka tack vare nya organ. Den är tillägnad alla som väntar på ett nytt liv eller just genomgått en transplantation samt en uppmuntran att ta ställning i organfrågan.

De fem vita korallstenarna representerar Marthas nya organ. Det nya livet hon fick. De svarta lavastenarna symboliserar jorden vi lever på, av och med.

Armbandet går att beställa direkt från Amandas Malas webb shop. 50 kr av donerar Amandas Mala till High-five stiftelsen.

Så höj vattenflaskan, glögg-glaset eller vad än du skålar med i jul. Säg något som får dig att må bra, att le och glädjas åt allt du redan har och alla som finns i ditt liv!

L’chaim!
Mariell